Alltså hur Go är inte min Basse? Jag har väl nämnt innan att hundar är något av det bästa jag vet. Jag kan lätt börja gråta över att jag stöter på en söt hund, det är den nivån jag ligger på. I veckan som gått har Stefan jobbet kväll så jag har varit själv till 00.15 ungefär och då passade jag minsann på att hämta hem Basse. Och som ni ser fick jag inte ens gå på toaletten ifred. När jag krupit ner i soffan kröp han också upp tätt intill och somnade, så mysigt! Han får inte vara i soffan egentligen men jag hade inte hjärta att be honom gå ner, såklart 🙈  På den nedersta bilden sitter Basse och väntar på att Stefan skulle stiga upp, han låg där i säkert 3 timmar, trogen följeslagare!