Nu tänker ni nog att jag har blivit rent knäpp. Bra ångest? 

Tro det eller ej men det finns bra ångest också, åtminstone när det gäller mig och det är den prestationsångesten som ibland tar knäcken på mig men den ångesten som oftast får mig att kämpa lite hårdare, prestera lite bättre. Numera dyker den oftast upp när det gäller skolgrejor, inför inlämningar och sådär. Men idag, nu ikväll slog den emot mig på ett annat plan och jag hoppas det håller i sig i en och en halv vecka framåt. Jag fick ett samtal av mammas väninna, (mamma till min familjs barndomsvänner). Hennes son ska gifta sig med sin vackra fästmö och jag, hör o häpna fick förfrågan om jag möjligtvis skulle vilja fotografera mingelbilder. Bilder på gästerna, bilder på brudparet när det anländer till festlokalen och allt därtill. Jag blev uppriktigt så himla varm i hjärtat samtidigt som osäkerheten försökte ta över. Jag har förvarnat med att jag gör mitt allra allra bästa men att det inte får bli arga om det inte blir bilder i toppklass. Typiskt mig att be om ursäkt innan jag ens har gjort något fel... 

 

Men samtidigt är det här prestationsångesten hjälper mig. Det tog kanske 15 minuter (max...) innan jag bestämde mig för att tacka ja och under hela kvällen har jag googlat och haft mig. Vad ska man tänka på? Vad ska man absolut inte göra? Vad får man inte missa? Yada yada yada. När jag brinner för något så sätter jag mig verkligen in i det, jag ska bara fixa det. 

 

 

Nu ska jag försöka sova. Hinner jag så slänger jag upp lite bilder imorgon innan jag börjar jobba. Har en ganska så fullspäckad helg och veckoslut framför mig med start imorgon klockan. 9.00. Jobb i 24h och sen till frisören för att klippa o färga på fredag förmiddag för att sedan övningsfota (förhoppningsvis) på stället bröllopet kommer äga rum. Och då har jag bara skrivit om kommande två dagar..... Fullt ös gillar vi!