Älskade Basse

Nu är det fan inte kul längre. Ångesten går mig bokstavligen talat på nerverna och tidigare idag ringde mamma, de hade då precis varit hos veterinären med min älskade hund Basse då han under cirka 1 månad har haltat. Mamma drog en djup suck innan hon började prata och då förstod jag direkt att det inte var bra. 
Veterinären berättade att man såg en förändring på röntgenbilderna men att man ville ha ett expertutlåtande från en annan veterinär. Så på torsdag kommer jag få veta om min älskade hund har en infektion i bogen (ovanför frambenen typ) eller om han har dödlig cancer, då är hoppet ute helt enkelt. Skelettcancer äter upp benen i kroppen och det finns inget som kan fixa det. Mina krafter är slut och trots att jag verkligen bara borde hålla hoppet uppe och hoppas på en lättare infektion så är jag livrädd. Jag är kanske patetisk men jag har panikgråtit flera gånger nu i eftermiddag av blotta tanken på att förlora honom. Min älskade basse, snälla, ge oss några år till! ❤️



För dig

Min energinivå är nere på noll. Egentligen för längesen. Blir utmattad av att bara tänka på saker som behöver bli gjorda men jag har ingen kraft kvar. Konstant trött och kroppen börja ta slut. Drar på mig förkylningar, feber och ovanligt mycket migrän. Det finns inget som jag längtar efter så mycket som att få de sista grejorna vad gäller skolan klara för denna terminen. Det är såklart skolan som tar kol på mig. Eller ska jag kanske snarare säga min sjuka prestationsångest. Den är inte nådig. Det är inte kul längre när kroppen tar stryk. När en dag som är fylld med roligheter plötsligt blir ångestframkallande så är det något som inte stämmer. Jag behöver en paus, gärna igår, men jag har två veckor kvar till "sommarlov" (ska ju såklart jobba men det är inte samma sak). 
 
Ska nu ta mig en snabbdusch innan jag sätter mig vid tvn och tittar på film. Datorn och plugget kommer självklart följa med men förhoppningsvis somnar jag ifrån det ;)
 
Hoppas allt är bra med er! Med mig är det riktigt bra, snart!
 
 
 
För att ge mig själv lite styrka så lägger jag upp två bilder på två personer som betyder obeskrivligt mycket! 

Negativa klubben



Livet som fotbollsspelare (tror jag är proffs...) är allt annat än glamoröst. Benhinneinflammation är vardag, likaså blåa storttånaglar för att inte tala om hur min högra stortå är helt uppfläkt undertill. Och när jag ändå rabblar så har min stackars pektå världens köttsår efter en sprucken blåsa. Living the dream. Och hur kan det vara värt det tänker ni nu! Det är det inte. Inte ens nästan. Eller jo, kanske. Ibland. 


Men något positivt i min lilla depphörna ikväll är att jag tidigare idag hann med att köpa en lamineringsmaskin. Finns på det flesta förskolor som jag skulle kunna få använda men känner att har jag en hemma så är den alltid tillgänglig och man kan ju ha den till så mycket annat också :) det får bli dagens positiva. Det och att jag trivs otroligt bra på min praktik! 

Nu, sova!!