Älskade Basse

Nu är det fan inte kul längre. Ångesten går mig bokstavligen talat på nerverna och tidigare idag ringde mamma, de hade då precis varit hos veterinären med min älskade hund Basse då han under cirka 1 månad har haltat. Mamma drog en djup suck innan hon började prata och då förstod jag direkt att det inte var bra. 
Veterinären berättade att man såg en förändring på röntgenbilderna men att man ville ha ett expertutlåtande från en annan veterinär. Så på torsdag kommer jag få veta om min älskade hund har en infektion i bogen (ovanför frambenen typ) eller om han har dödlig cancer, då är hoppet ute helt enkelt. Skelettcancer äter upp benen i kroppen och det finns inget som kan fixa det. Mina krafter är slut och trots att jag verkligen bara borde hålla hoppet uppe och hoppas på en lättare infektion så är jag livrädd. Jag är kanske patetisk men jag har panikgråtit flera gånger nu i eftermiddag av blotta tanken på att förlora honom. Min älskade basse, snälla, ge oss några år till! ❤️