Just keep swimming

Jag lever men ibland känns det som att det är nätt och jämt. 
I slutet på förra året bestämde jag mig för att ta ett kliv upp till en bättre division i fotbollen och vilket gäng jag kommit till alltså. SÅ fantastiska. Egentligen hade jag velat sluta detta inlägg där men livet har ju fortsatt. I 190 ungefär. Detta skulle ju bli mitt år.
I februari/mars någon gång blev jag riktigt sjuk... bet ihop i två veckor innan jag gick till doktorn och väl där gick det undan. Man befarar Ulcerös Kolit vilket innebär en hel mediciner i resten av mitt liv och en tarmsjukdom som är kronisk och väldigt oförutsägbar. På fredag har jag inbokat ett telefonmöte där vi ska se hur allt gått och antingen går vi vidare med ny behandling eller också fortsätter vi på den befintliga och så får vi se om diagnosen blir UK eller vad det blir.
Ulcerös kolit hade räckt, det kan jag lova. 
När jag äntligen kunde börja spela fotboll igen så tog det två matcher och sen stukade jag foten, inte så farligt då min vilja tog överhand. Vilade knappt en vecka sen var jag back on track. 
Och nu då.... tror ni inte nästa grej dyker upp.
Jo, självklart. 
Spelade match i lördags. Hann spela cirka 20 minuter sedan small det till ordentligt i mitt knä. Panik.
Första doktorn jag träffade igår trodde att det rörde sig om korsbandet.
Båda doktorerna jag träffade på idrottskliniken idag sa "vi kan inte säga till 100% idag vad som är fel men förbered dig på det värsta och det är i så fall att främre korsbandet i knäet är paj". Så nu väntar jag 3 veckor på ett återbesök och då får jag domen.
 
Det finns fan inte. Det gör bara inte det. Hur ska resten av året bli? 
 
Hashtag livrädd.
 
(det enda positiva i detta är att jag börjar min rehab redan imorgon, hur det nu ska gå.)